Varför kan man aldrig lära sej? Det sista doktorn sa innan jag lämnade mottagningen med min kortisonbesprutade armbåge var, om det inte blivit bättre ska du komma på nytt besök. I stället för att följa ordinationen måste jag ju bara testa hur den reagerade för normalt arbete i dag. Med facit i hand var det ett väldigt dåligt beslut. Det lilla som hade hunnit hela under veckan är nu som bortblåst och jag är tillbaka vid punkt 0, kanske till och med på minussidan eftersom värken nu även hittat högre upp. Blir väl att med svansen mellan benen återvända till mottagningen och underkasta sej ett förmaningstal utöver det vanliga med därpå följande förhatliga spruta i armbågen.
Känns som om hela höstens stress och oro har satt sej i armbågen. Men det är väl precis som den vise vårdaren visste berätta i tiderna att stressen skall ut och den tar den väg som för tillfället är mest svag.
Det finns så mycket mera att berätta, men för tillfället får jag inte de orden på pränt. Kan bara konstatera att mycket får sin förklaring bara man sätter sej ner och lyssnar.
Döm inte en människa förrän du gått en mil i hennes skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar