Trots att jag hade mera värk i armen i dag än tidigare vägrar jag förlora humöret. Och trots att det finns de som försöker nergradera mej till en sämre människa än vad jag är, låter jag inget förstöra den glädje som pyr inom mej.
Hade väl förmanats att ta det lite lugnt efter dagens massage, men det har jag inte tid med. Vila kan jag göra en annan gång.
Har plockat, städat och fixat för i morgon hämtar vi hem dottern, om än bara över helgen.
Samtidigt som glädjen står högt i tak, finns en oro över hur hon klarar av att anamma det hon lärt sej även här hemma. Rädslan finns ju att alla de gamla känslorna återkommer när hon är tillbaka i sin vanliga miljö. Men vi, även hon, är medvetna om att så kan ske. Men ändå hoppas jag så innerligt att hon till fullo kan njuta av sin "permis-helg". Och att hon med förtröstan kan åka tillbaka och berätta att det gick bra. Det är ju en del i den kognitiva terapi hon nu går igenom.
Hon har hittat glädjen tillbaka. Nu håller vi tummarna att glädjen vinner över panikmonstret och hon kan finna trygghet här hemmavid även utanför sitt rum eller hemmet.
Kan säga att kramarna kommer att dugga tätt i torpet i helgen och kärleken kommer att flöda som Niagara-fallet.
Kärleken är en fantastisk gåva vi fått. Glöm aldrig att dela den rikligt med dem du älskar, men missbruka den inte. Kalla det inte kärlek om du inte gör det från hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar