Har alltid tyckt om de ungdomar som brukar sitta runt vårt bord. De senaste dagarna har fått mej att inse vilka otroliga individer de är och min kärlek är om möjligt ännu större.
Några av dem har jag känt från det att de varit några år och känner att de varit en del av vårt liv. Efter detta är de om möjligt en ännu större del av livet. Har delat både glädje och sorg med dem och försökt efter bästa förmåga dela av min levnadsvisdom med dem.
Har insett hur otroligt starka och mogna individer de är trots sin relativt unga ålder. Hur mycket har de inte fått försaka, men troget har de funnits där.
Tror bestämt att när allt detta är över skall det ställas till det största tårtkalas som någonsin ordnats i torpet. Bara för att visa hur mycket de betyder för dottern, för mej och för hela familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar