Har inte riktigt hunnit med bloggen de senaste dagarna. Min uppmärksamhet har varit på annat håll.
Dottern är hemma och har börjat i ordinarie skolan igen. Ett litet bakslag råkade vi ut för redan första dagen, men det ordnade sej. Och att hon skulle drabbas av feber och värk i kroppen redan andra dagen hade vi väl inte heller räknat med, men förhoppningsvis är det en lindrig variant som ger med sej snabbt.
Kan dock konstatera att ur eländet har vi rest oss med en starkare sammanhållning och större öppenhet än någonsin tidigare. Ännu är det en lång väg innan vi når mållinjen och säkert kommer vi att möta motgångar på vägen, men jag är övertygad om att detta klarar vi. Tryggt är dock att veta att hjälpen finns där när det blir för jobbigt.
Mitt i allt detta är jag så glad över att en kollega klarade sej oskadd ur den brinnande bilen i går. Är ännu förundrad över hans sinnesnärvaro i en riktigt otäck situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar