Den gråa vardagen

Känns som om dagarna rusar förbi och det är bara morgon och kväll. Är för tillfället omgärdad av sjuklingar. Det suckas, stånkas, hostas och snoras i alla väderstreck och då är här bara 2 familjemedlemmar som drabbats.

Trots den bitande kylan har vädrets makter bjudit på otroligt vackra dagar. Har där i min ensamhet njutit av hur solens strålar visat vilken underbar vacker värld vi lever i. Och redan nu känner man hur solen värmer om än svagt.

Solen förstärker alla färger så den mest intetsägande bild blir ett vackert konstverk.









Det är egentligen otroligt. Har färdats längs många av dessa vägar sedan jag fick körkort och hur många gånger jag kört där i tjänsten har jag ingen aning om. Ofta finns det ingen tid att njuta av något utanför fönstret. Men än kan jag njuta av färden när jag har möjlighet, även om jag i sådana stunder funderar på den värld vi lever i.

Varför har det blivit så viktigt att varenda sekund måste tas till vara? Företagsledare överallt talar om att arbetet måste effektiveras, att arbetsinsatsen helst skall ligga på 110 % eller mera för att lönsamheten skall tryggas. Idealet vore ju att arbetarna struntade i att äta, dricka kaffe eller uträtta behoven.
Samtidigt sitter de och skrapar sej i huvudet och funderar varför sjukledigheterna ökar och varför kvaliteten på arbetet minskar.