24 februari

Oj vad jag önskar man kunde packa ner denna hosta i en burk och sända den till en öde plats som knappt finns på världskartan. Fortfarande störs nattsömnen av dessa attacker och nu sedan jag tydligen har lyckats hosta sönder något i mellangärdet, är de än mera plågsamma. Men jag lever ännu på hoppet att den ska ge med sej, om inte förr så till midsommar.

Tycker så synd om dottern som överhopas med måsten. Hon kämpar på för att hinna i kapp, men hela tiden faller det nya uppgifter över henne. Verkar som om alla bara tänker på sitt och kommunikationen inte riktigt fungerar. Hoppas och ber att hon klarar av att hålla stressen borta och beta av en uppgift åt gången.

Samtidigt är jag lite irriterad på att alla nu verkar tro att veckorna på sjukhus har "botat" hennes panikångest, likt en nyopererad blindtarm. Men vi kämpar vidare, inte bara mot panikdemonen, men också mot en massa trångsynta människor.

I dag tänder jag ett ljus för min pappa, som i dag skulle ha fyllt 80 år. Hoppas du har det bra där du är