Satt där i bastun och tänkte igenom saker som hänt i min vardag. Försökte intala mej att jag säkert överreagerat, att det inte är någonting. Men plötsligt kom det för mej, fick en 'flashback'. Det här har jag gått igenom förr och vet hur otroligt skada en människa kan ta.
Att hela tiden ha den känslan att man måste vara på sin vakt, att för varje sak man gör måste kolla och dubbelkolla för att veta att det är fullständigt korrekt. Att ständigt gå och vänta på att någon hittar det där lilla banala misstaget och ställer till ett helvete för det. Och när helvetet bryter lös för att man gör sitt bästa för andra i sin omgivning, för att man ser längre än vad näsan är lång, för att man har ett hjärta som bryr sej, då hamnar man i en situation som jag aldrig vill vara i igen. Och förutom allt detta veta att motparten fullständigt struntar i det liv du lever. Struntar helt i att du faktiskt har ett liv utanför dennes inskränkta värld. Ett liv som för dej är 1000 gånger mera värd.
Kan berätta för er som inte vet. Det här är misshandel om något. Det tär på en människa på ett sätt som endast de som varit med om det förstår. Man går sönder i själen.
Jag bryr mej om mej själv, men jag bryr mej mera om de som jag räknar som mina vänner. Kommer aldrig igen att godkänna att jag eller de jag bryr mej om blir behandlade så illa att de blir sjuka av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar