onsdag 1 augusti 2012

Semestertankar i solnedgången

Har snart nyttjat upp min 3. dag av semestern. Njuter av fulla muggar ute i havsbandet. Gör det som faller andan på och skiter i allt det andra. Är inte en sådan människa som måste ha semestern fullbokad för att kunna styla efteråt vad allt jag gjort. För mej är semestern den tid när jag gör precis så lite eller så mycket som jag känner för. Behöver inte sticka i väg på någon längre resa, behöver inte söka efter den stora njutningen.
 Har genom kärleken fått del av en liten bit av Paradiset. Det är här jag kopplar av, det är här jag samlar energi för vintern. Det är här jag lär mej att älska havet, men också att respektera det. 
 Oberoende hur mycket jag tycker jag lärt mej under alla dessa år jag vistas vid havet har jag respekt för de som gjort det längre än mej. De som mer eller mindre är uppfödda här.  Jag tar åt mej all den kunskap de ofta helt ovetande kläcker ur sej. Men jag vet att de kan så mycket mera än mej, de har en erfarenhet långt mera än vad jag ens kan tänka.

 Tänk om man kunde lära sej i det dagliga livet denna kunskap jag fått här. Att ha respekt för de som hållit på med en sak nästan så länge man funnits till. De har en kunskap som inte finns att läsa i någon lärobok, de har den kunskap som man bara kan få genom att göra det man gör i år och år. De kan alla skiftningar, de vet att akta de faror som kommer emot, men som inte finns skrivet på något papper. Dessa är de riktiga yrkesmännen, dessa är de som vet vad som måste göras och på vilket sätt man kan göra det tryggast.

Det är först i det skedet man kommer till denna insikt som man även kan ställa sej över de som gör jobbet. Det ÄR inte alltid rätt det som man läser på en dataskärm. Man måste kasta skygglapparna och se livet för vad det är.  Oberoende om det är frågan om att ge sej ut med näten eller ge sej ut i trafiken. Man måste ta alla aspekter i beaktande, man måste visa hänsyn. Man måste visa respekt.

Ger man sej ut för att jobba i naturen, eller utanför den skyddade zonen som hemmet eller arbetsplatsen ändå är, måste det finnas spelrum för allt det som kan komma emot.

Detta är något jag lärt mej under åren med min fiskare. Jag tror att världen vore en bättre plats att leva i om flera fått den kunskap jag fått.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar