Förändringarnas höst

Är inne på vår sista semestervecka. Kan inte skryta med alla resor vi gjort, alla platser vi besökt, men måste erkänna att semestern har varit otroligt givande ändå. Efter det som vi gick igenom senaste vinter kändes det inte så viktigt att resa land och rike runt. Det var viktigare att få hitta sej själv, att vila huvudet och själen och att bara vara tillsammans.

Början av sommaren var jobbig. Att se besvikelsen över att inte duga, att inte vara tillräckligt bra trots allt kämpande, var jobbigt. Och att se hur dottern kämpade och läste när klasskamraterna njöt av sommarlovet och ändå få ett nekande svar, gjorde ont i ett modershjärta.

Trots att det regnar och är grått kan jag se solen lysa från klarblå himmel när jag tänker tillbaka på den stund när vi satt där med studiehandledaren och hon ringde och kollade om det fanns plats på Base Camp.

Beslutet var inte enkelt att ta eftersom det betydde en bil-/bussresa 2 gånger om dagen.

Nu har dottern gått 1,5 vecka i Kronoby och hon trivs som fisken i vattnet. Häromkvällen berättade hon att hon nästan längtar efter få stiga in i taxin. Varje dag berättar hon glatt om allt de gjort och som även hon deltagit i. Saker som för några månader sedan skapade en vånda och en ångest som var svår att hantera.

Ett bra exempel på förändringen är nog i går när hon berättade att de skulle ha biologi och matematik följande dag. Minen och sinnesstämningen sa det mesta... Och att sedan i dag se den glädje hon visade när hon tog fram pappren och visade vad hon gjort.  Jag vet ju att det finns där, bara någon ger henne tid och chans att ta fram det.

Den andra stora förändringen denna höst torde väl vara att vi tömde sonens rum i Vasa i går. Som det ser ut nu så blir han hemmavid denna vinter. Den utbildning han började på gav honom inte den utmaning han behövde. Eller som han själv uttryckte det: " Jag behöver inte gå 4,5  år i skola för att lära mej hur man hittar svar på Wikipedia". Han sökte vidare, men p.g.a. att han låg i nästan 40 graders feber just när urvalsprovet skulle tas, så missade han den chansen.

Så nu är familjen samlad igen för åtminstone en tid. Känner mej som rådjuret i Snövit och de sju dvärgarna.

Det är lite annorlunda än vad vi planerade, men det oaktat kanske det blir riktigt bra.