Efter 3 dagars semester känner jag hur livsandarna återvänder. Har hittat livets gnista igen och känner att dethär blir bra det.
Sommaren kom och gick. Vädret var underbart, men jag kunde inte njuta av det på det sätt som jag hade tänkt.
En disk i ryggen ställde till ordentliga problem och jag gick på halvfart och värkmedicin i 1,5 månad. Men med facit i hand tror jag att det var kroppens sätt att sätta stopp. Det var precis som en vis vän en gång sa. Stressen skall ut och den tar den väg som för tillfället är svagast.
Har inte ryggen sagt stopp är jag fullt övertygad om att väggen kommit emot.
Gjorde ett beslut som jag då trodde vara det rätta, men som sedan visade sej att leda till precis det som jag så innerligt försökte undvika.
Älskar mitt jobb, men den senaste året har jag knappt kunnat njuta av det. Har känt mej som en robot som snabbt och utan känslor utför de uppgifter som lagts på mej.
Har sett hur krav ställts på att klara uppgifter som hela mitt logiska tänkande har rebelliskt ansett som omöjliga, men ändå har jag medelst ett omänskligt stressande lyckats för det mesta utföra dessa uppgifter.
Resultatet blev att jag körde på som en robot på dagarna, kom hem och mer eller mindre stängde av. Orkade absolut ingenting annat än att sova.
Nu har jag för första gången detta år något som jag faktiskt kan kalla semester. Håller på att ta mitt liv tillbaka. Försöker få mitt hem att se ut som ett hem, försöker göra allt det som jag tycker om.
Ber om ursäkt alla vänner om det är lite stökigt här och där, om jag inte är den perfekta människan i alla situationer.
Jag är på G och i mitt huvud finns en tanke om att arbeta för de som befinner sej i den situation som jag befann mej i.
Men nu har jag semester och jag njuter av det som jag tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar