Det finns ingen människa som genom hela livet mår förträffligt. Finns ingen som aldrig drabbas av något fysiskt problem som fordrar sin tid för att läka.
Alla människor råkar ut för en "härdsmälta" under sin livstid. Många klarar av att ta se upp från härdsmältan på egen hand. Andra behöver professionell hjälp. Detta är fakta som inte kräver desto större intelligens att förstå.
Båda dessa faktorer påverkas kraftigt av de yttre påfrestningar som finns i vår omgivning. Det är egentligen ganska enkelt när man tänker efter. Man kan aldrig fordra mera än vad som är rimligt genomförbart.
Det är i det skedet när fordringshavarna går inför krav, som helt enkelt inte går att genomföra med mänsklig förmåga där problemen uppstår.
När dessa utsugare dessutom utnyttjar det sociala skyddssystemet för sin egen vinnings skull är katastrofen nära. När de medelst hälsosociala dokument försöker genomdriva en nedklassificering av dugligheten hos en människa, befinner vi oss på en nivå som inte passar sej i det samhälle vi lever i.
Är dessa människor sämre individer för att de inte kan utföra det omöjliga? Är jag en sämre individ för att jag väljer att kämpa för dessa människors rättigheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar