Brukar nog ofta konstatera att jag kan inte vara fullt klok, men idag tror jag nog jag slog alla rekord i avdelningen idiotiska ideér.
Lågtryck med regn och rusk är inget som min hand tycker om. Får en konstigt malande värk och handen blir styv och vill inte alls samarbeta.
Satt på förmiddagen och försökte renskriva ett protokoll, men hade problem att få fingrarna att lyda och det blev bara felslag så jag sparade det jag hade skrivit och tänkte att jag får hitta på nåt annat.
Hur fungerar ens hjärna när man i det skedet kommer på att baka bullar?
Nå, med ren och skär envishet har jag en stor hög med kanelbullar nu.
Visst har jag maskin som sköter det mesta men själva utbakningen får jag nog fixa själv. Och det fordrar ganska bra med fantasi att få det att fungera, men jag är ju känd för att vara född med en otrolig mängd av just denna vara.
Så de närmaste dagarna när handen kommer att gruvligt hämnas för denna ide, så kan jag åtminstone tröstäta kanelbullar. Och trots allt är jag glad och nöjd.
Det funkade ju att baka trots allt. Är så mycket sånt som jag alltid tyckt om att göra som jag fått lämna bort de senaste åren bara för att det varit så fruktansvärt smärtsamt. Lite malande värk är ju egentligen bara småsaker.
"Man kan inte gå och vara ledsen med huset fullt av kanelbullar"

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar