Under halva min livstid har jag tjänat bolaget. Jag har varit stolt över mitt arbete och försökt göra det så bra som möjligt. Har aldrig varit rädd att sträcka ut en hjälpande hand om det behövts, fast det kanske inte ingått i arbetsuppgifterna. Såg det aldrig som betungande eller att det stal dyrbar tid. Insåg ju att för många var jag och mina kolleger kanske den enda människan de träffade på hela dagen.
I dag tycker bolaget att det arbete jag och mina kolleger gjort är på den nivån att de kan bjuda ut det som talkoarbete åt nån idrottsförening.
Så mycket var man alltså värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar