Väntar...

Blir tokig på detta evinnerliga väntande. Känns som om merparten av mitt liv de senaste åren handlat om ett enda väntande. Först gick man och väntade att värken skulle lugna ner sej, vilket den aldrig gjorde. Och när man insåg det så då började det evinnerliga väntande.

Först skulle man vänta på att få träffa doktorn, som tyckte man borde ta nya bilder vilket man sedan fick vänta på tid för. Sen skulle man naturligtvis tillbaka till doktorn och fick vänta på tid för det, bara för att få höra att nu börjar vi röra oss på okända marker för honom så nu måste jag nog få tid till en duktigare doktor.
  Ja och då var cirkusen igång.

Räknade ut häromdan att på lite över 1 år har jag och min handled varvat 3 städer (plus att mina papper var på en tillfällig utfärd till en 4.). Handen har röntgats 3 gånger, 2 gånger har jag legat i magnetröntgen. Jag har träffat 1 ortoped/traumatolog och 6! handkirurger. Och bara i Tammerfors har jag besökt 5 sjukvårdsinrättningar (varav 1 hela 3gånger). 

Detta inte för att jag på något sätt inte varit nöjd med läkarna, utan det är försäkringsbolaget som sänt mej och mina papper av och an. Och ofta så har detta flyttande inneburit några veckors väntande på att ärendet ska behandlas vid försäkringsbolaget. Så ni kan ju tro att jag hade lite svårt att hålla mej här för skratt när hon som sköter mitt ärende igen en gång ringde. Då hade hon diskuterat med de egna specialisterna och kommit fram till att jag och min handled virrat på ganska mycket så för att inte dra ut längre på tiden ska de skicka mej till ett nytt ställe... Hade på tungan att fråga henne, vem det är som skickat mej fram och tillbaka sist och slutligen, men bet ihop eftersom jag lärt mej att man inte ska "bita den hand som föder en".

Den gången tog det exakt 1h innan de ringde från det nya stället och sa de fått mina papper och att de genast följande dag skall börja ordna det praktiska så att jag slipper i magnetröntgen och får träffa en handkirurg samma dag för att slippa resa ner till Tammerfors 2 gånger efter varandra. Det var tisdag 17.00. Fredagmorgon satte jag mej på tåget och reste ner.

För tillfället ligger ärendet igen och tragglar hos försäkringsbolaget , där en läkare ska fundera på de där 3 senaste handkirurgernas + röntgenläkarens utlåtande (som alla säger samma sak).

Så nu väntar jag vidare!