Så efterlängtad...

Nog brukar man alltid längta efter lite semester, men trodde aldrig längtan kunde bli så här total. Det är nog i sådana här stunder man inser hur viktig semesterledigheten är för att helt enkelt orka. Tyvärr tror jag det är många just i ledarskiktet som inte inser ledighetens betydelse utan ser det mest som ett nödvändigt ont.

 För ganska exakt 11 månader sedan började jag på sommarsemestern (*host, host*).Trots att jag är en av de välsignade som faktiskt får ha 5 veckor semester under sommaren så skulle jag tillbaka på jobb 1 vecka före midsommar.

När sedan en stor del av semestern gick åt till att vårda en make som genomgått en hjärtoperation  där den postoperativa reaktionen blev precis så kraftig som förutspådd, så känns det som om jag gått på reservbatteriet allt för länge.

Nu hoppas jag på sol och uppehållsväder för vad är mera vilsamt än att sitta på en stubbe någonstans långt ut i skogen. Och jag vet att jag har en vän som följer med och sitter bredvid mej där i skogen.