Oj vad jag har njutit av dessa 2 veckor av semester. Hade väl tidigt i år planerat en massa måste-vill-bör-ska och borde, men insåg väl egentligen redan innan ledigheten inleddes att det viktigaste nu var att koppla av och vila upp.
Fjolårets sommarsemester gick mest åt till att vårda och sköta min hjärtopererade make med alla komplikationer och bekymmer som kom emot oss då. Och den semestern tog slut veckan före midsommar.
Och när arbetstakten på ett osunt sätt triggats upp till en nivå som inte är av denna världen känner man nog sej förr eller senare i behov av att helt enkelt likt Nalle Puh göra ingenting och sedan vila efteråt.
Var väl egentligen i det skedet som bilar svängde in till sidan och släppte förbi mej på Slätbacka (på samma sätt som jag har sett de gör med ambulanser) som insikten slog ner som en bomb:
" Va fasiken håller man på med?"
Det är absolut inget att vara stolt över att kunna berätta att en bil slutar att skaka i ratten vid 130 km/h. Eller att man körde undan tåget utefter Nyhalla-Kållbyvägen.
Men hur de än vänder och vrider på det så var det precis det som allt handlar om. Skall du vara duktig och klara arbetsuppgifterna inom arbetstid så kör du precis så och dessutom så lämnar du bort matpausen.
Jag med mitt enkla bondförnuft ler ju nog åt det faktum att firman just i detta skedet kom på att installera "övervakare" i våra bilar. Ett system som "ser rött" om vi kör på ett oekonomiskt sätt.
Så nu ska vi köra enligt lagen och dessutom på ett ekonomiskt sätt, på samma gång som vi skall hinna sortera och dela betydligt mera än när vi körde 100+. Och så funderar de varför folk lämnar utan post...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar