Min mormor hade bestämda åsikter. Alltid när hon såg någon som inte var klädd enligt gängse klädkod eller uppförde sej lite annorlunda än vad hon tyckte var normalt, utbrast hon "Tassiga människa".
Känner mej faktiskt som en tassig människa för tillfället, och det av en så idiotisk anledning som att ha ett barn som uppför sej precis som andra 16-åringar.
Borde vara glad och lycklig över att hon kommit så långt att hon kan "vara på stan med kompisar", göra det som de flesta andra tar för givet. Göra precis det som vi flesta gjorde i den åldern. Sticka till stan på kaffe, träffa kompisar och bara umgås.
Först satt man här och oroade sej över att hon knappt vågade sej ut ur sitt rum. Nu sitter man här och oroar sej för att hon faktiskt gör det.Tassiga människa eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar