Förändringarnas höst

Är inne på vår sista semestervecka. Kan inte skryta med alla resor vi gjort, alla platser vi besökt, men måste erkänna att semestern har varit otroligt givande ändå. Efter det som vi gick igenom senaste vinter kändes det inte så viktigt att resa land och rike runt. Det var viktigare att få hitta sej själv, att vila huvudet och själen och att bara vara tillsammans.

Början av sommaren var jobbig. Att se besvikelsen över att inte duga, att inte vara tillräckligt bra trots allt kämpande, var jobbigt. Och att se hur dottern kämpade och läste när klasskamraterna njöt av sommarlovet och ändå få ett nekande svar, gjorde ont i ett modershjärta.

Trots att det regnar och är grått kan jag se solen lysa från klarblå himmel när jag tänker tillbaka på den stund när vi satt där med studiehandledaren och hon ringde och kollade om det fanns plats på Base Camp.

Beslutet var inte enkelt att ta eftersom det betydde en bil-/bussresa 2 gånger om dagen.

Nu har dottern gått 1,5 vecka i Kronoby och hon trivs som fisken i vattnet. Häromkvällen berättade hon att hon nästan längtar efter få stiga in i taxin. Varje dag berättar hon glatt om allt de gjort och som även hon deltagit i. Saker som för några månader sedan skapade en vånda och en ångest som var svår att hantera.

Ett bra exempel på förändringen är nog i går när hon berättade att de skulle ha biologi och matematik följande dag. Minen och sinnesstämningen sa det mesta... Och att sedan i dag se den glädje hon visade när hon tog fram pappren och visade vad hon gjort.  Jag vet ju att det finns där, bara någon ger henne tid och chans att ta fram det.

Den andra stora förändringen denna höst torde väl vara att vi tömde sonens rum i Vasa i går. Som det ser ut nu så blir han hemmavid denna vinter. Den utbildning han började på gav honom inte den utmaning han behövde. Eller som han själv uttryckte det: " Jag behöver inte gå 4,5  år i skola för att lära mej hur man hittar svar på Wikipedia". Han sökte vidare, men p.g.a. att han låg i nästan 40 graders feber just när urvalsprovet skulle tas, så missade han den chansen.

Så nu är familjen samlad igen för åtminstone en tid. Känner mej som rådjuret i Snövit och de sju dvärgarna.

Det är lite annorlunda än vad vi planerade, men det oaktat kanske det blir riktigt bra.

Semestertankar i solnedgången

Har snart nyttjat upp min 3. dag av semestern. Njuter av fulla muggar ute i havsbandet. Gör det som faller andan på och skiter i allt det andra. Är inte en sådan människa som måste ha semestern fullbokad för att kunna styla efteråt vad allt jag gjort. För mej är semestern den tid när jag gör precis så lite eller så mycket som jag känner för. Behöver inte sticka i väg på någon längre resa, behöver inte söka efter den stora njutningen.
 Har genom kärleken fått del av en liten bit av Paradiset. Det är här jag kopplar av, det är här jag samlar energi för vintern. Det är här jag lär mej att älska havet, men också att respektera det. 
 Oberoende hur mycket jag tycker jag lärt mej under alla dessa år jag vistas vid havet har jag respekt för de som gjort det längre än mej. De som mer eller mindre är uppfödda här.  Jag tar åt mej all den kunskap de ofta helt ovetande kläcker ur sej. Men jag vet att de kan så mycket mera än mej, de har en erfarenhet långt mera än vad jag ens kan tänka.

 Tänk om man kunde lära sej i det dagliga livet denna kunskap jag fått här. Att ha respekt för de som hållit på med en sak nästan så länge man funnits till. De har en kunskap som inte finns att läsa i någon lärobok, de har den kunskap som man bara kan få genom att göra det man gör i år och år. De kan alla skiftningar, de vet att akta de faror som kommer emot, men som inte finns skrivet på något papper. Dessa är de riktiga yrkesmännen, dessa är de som vet vad som måste göras och på vilket sätt man kan göra det tryggast.

Det är först i det skedet man kommer till denna insikt som man även kan ställa sej över de som gör jobbet. Det ÄR inte alltid rätt det som man läser på en dataskärm. Man måste kasta skygglapparna och se livet för vad det är.  Oberoende om det är frågan om att ge sej ut med näten eller ge sej ut i trafiken. Man måste ta alla aspekter i beaktande, man måste visa hänsyn. Man måste visa respekt.

Ger man sej ut för att jobba i naturen, eller utanför den skyddade zonen som hemmet eller arbetsplatsen ändå är, måste det finnas spelrum för allt det som kan komma emot.

Detta är något jag lärt mej under åren med min fiskare. Jag tror att världen vore en bättre plats att leva i om flera fått den kunskap jag fått.