Tänk

En dag som denna är det inte konstigt att man blir känslomässigt påverkad. För många kanske det verkar konstigt, men i vår lilla familj har vi denna dag gjort något som vi i vissa stunder befarade aldrig skulle hända.

 Tänk att det lilla knyttet som då i tiderna bara skulle ut för att rädda mammans liv i dag fyller 21. Som en eloge till livet kanske han räddade en annans människas liv i går.

 Dottern fick i dag sitt avgångsbetyg från 9:an. Hon var där med alla de andra 9:orna. Hon kämpade och tog övertag över de mörka demonerna som ville få henne att bli en liten värdelös prick utan liv. Hon gjorde det som vi för några månader sedan aldrig trodde var möjligt. I de mörkaste stunder trodde vi faktiskt aldrig vi skulle se denna dag. Hon var med som en del av de som äras bör. Men ett litet misstag i hela processionen tänkte fälla henne ner till den mörkaste avgrund. En helt oövertänkt kommentar till hennes lilla missöde fick henne att falla tillbaka i det djupaste mörker.

 Om någon kom fram till mej och bad mej nämna den person som jag beundrar mest är svaret givet: Min dotter! Hon har en levnadsvisdom som få har. Nästan varje dag häpnas jag över vilken mognad hon uppvisar när det verkligen gäller. Många sk. vuxna som levt nästan ett halvt sekel har inte i närheten det förstånd och medkänsla hon uppvisar.

 “Remember that I’m Human. Before you judge me or decide how you’ll deal with me, walk awhile in my shoes. If you do, I think you’ll find with more understanding we can meet in the middle and walk the rest of the way together.” -- Eric Harvey and Steve Ventura