I vilket skede?

Sitter och försöker få in i mitt huvud hur vi människor är funtade. Är det dagens uppstressade samhälle som gjort så många till blinda individer, med fullständig avsaknad av respekt och känslor?
Har denna stress gjort att många fullständigt förlorat fotfästet i vardagen och kan inte tänka längre än vad näsan är lång? Eller har livets mening förskjutits från att vara en njutning till ett försök att nå det onåbara?
Vad är det som gjort att vi glömmer bort allt det elementära som vi lärt oss från barn? När glömde vi bort att bry oss om omgivningen, i människorna som finns där i vår vardag?
Blir vi en lyckligare människa av att ljuga för och såra de människor som finns runt omkring oss bara för att det ger oss en möjlighet att nå lite högre i livets stege.

I vilket skede blir resan så viktig att man glömmer bort att njuta av utsikten?