Sånt man förstår och sånt man inte begriper

Oj vad jag har njutit av dessa 2 veckor av semester. Hade väl tidigt i år planerat en massa måste-vill-bör-ska och borde, men insåg väl egentligen redan innan ledigheten inleddes att det viktigaste nu var att koppla av och vila upp.

  Fjolårets sommarsemester gick  mest åt till att vårda och sköta min hjärtopererade make med alla komplikationer och bekymmer som  kom emot oss då. Och den semestern tog slut veckan före midsommar.

Och när arbetstakten på ett osunt sätt triggats upp till en nivå som inte är av denna världen känner man nog sej förr eller senare i behov av att helt enkelt likt Nalle Puh  göra ingenting och sedan vila efteråt.

 Var väl egentligen i det skedet som bilar svängde in till sidan och släppte förbi mej på Slätbacka (på samma sätt som jag har sett de gör med ambulanser) som insikten slog ner som en bomb:

 " Va fasiken håller man på med?"

Det är absolut inget att vara stolt över att kunna berätta att en bil slutar att skaka i ratten vid 130 km/h. Eller att man körde undan tåget utefter Nyhalla-Kållbyvägen.

Men hur de än vänder och vrider på det så var det precis det som allt handlar om. Skall du vara duktig och klara arbetsuppgifterna inom arbetstid så kör du precis så och dessutom så lämnar du bort matpausen.

Jag med mitt enkla bondförnuft ler ju nog åt det faktum att firman just i detta skedet kom på att installera "övervakare" i våra bilar. Ett system som "ser rött" om vi kör på ett oekonomiskt sätt.

Så nu ska vi köra enligt lagen och dessutom på ett ekonomiskt sätt, på samma gång som vi skall hinna sortera och dela betydligt mera än när vi körde 100+. Och så funderar de varför folk lämnar utan post...

Semesterplaner

Hade smått i planerna att under den här semestern "turista" i närmiljön. Ta hunden och ge mej iväg ut i skogen, slå in på en stig och se vart den leder oss. Vi har ju en så vacker natur precis bakom hörnet.

'Stigar' är ganska lite i underkant just när man talar om vandringsleden.


Trodde inte jag skulle komma mej ut på något turistande i dag. Antibiotikakuren gör tanten seg, men magen desto livligare. Skönt att sista pillret tas i kväll.

Vi hade tänkt ta en tur till villan, men mötte en gyttjevälling vid "Spöksten" och valde att svänga om. I stället for vi till Lusselund och njöt av den underbara natur som där är. Lummig tallskog på sandbotten och en massa grustag där vi träffade på svanar. 

Så efterlängtad...

Nog brukar man alltid längta efter lite semester, men trodde aldrig längtan kunde bli så här total. Det är nog i sådana här stunder man inser hur viktig semesterledigheten är för att helt enkelt orka. Tyvärr tror jag det är många just i ledarskiktet som inte inser ledighetens betydelse utan ser det mest som ett nödvändigt ont.

 För ganska exakt 11 månader sedan började jag på sommarsemestern (*host, host*).Trots att jag är en av de välsignade som faktiskt får ha 5 veckor semester under sommaren så skulle jag tillbaka på jobb 1 vecka före midsommar.

När sedan en stor del av semestern gick åt till att vårda en make som genomgått en hjärtoperation  där den postoperativa reaktionen blev precis så kraftig som förutspådd, så känns det som om jag gått på reservbatteriet allt för länge.

Nu hoppas jag på sol och uppehållsväder för vad är mera vilsamt än att sitta på en stubbe någonstans långt ut i skogen. Och jag vet att jag har en vän som följer med och sitter bredvid mej där i skogen.