Sluta röka

Med 5 månader av rökstopp i bagaget måste man väl ta en stund av eftertanke. Jag valde väl kanske inte det enklaste sättet, men jag valde det sätt som jag kände var bäst för mej.
 Kan inte påstå att jag bara slutade, för processen (för det är nog en sådan att sluta röka) startade långt innan 14.5. 

Men just den dagen, just i den stunden hade jag bearbetat mitt inre så pass att jag var redo att ta klivet. Det blev bara så att när jag vaknade den där tisdagsmorgonen så visste jag att nu har jag slutat.

Visst, det finns allehanda hjälpmedel i strävan att bli rökfri, men när man har den tanken om varför man röker som jag har så blir alla dessa medel bara ett surrogat som man lätt fastnar i.

Tror innerst inne att för att kunna sluta röka så måste man förstå varför man börjat.


 Finns "Besserwisser" som påstår att tobaken är som en napp.... Jo, egentligen har de väl rätt fast det tar emot att säga. Åtminstone för min egen del. Jag vet ju att jag föll i fällan tillbaka efter att pappa dog, jag vet exakt de känslor jag hade när jag köpte första paketet då efteråt.




Nu kämpar jag med att få kontroll över alla de känslor som ledde till en tobak tidigare. För jag inser ju i all min stolthet över mitt rökstopp så är jag en fullständig "bitch" mot  de som delar det mest privata av mej.

"Vår styrka växer fram ur våra svagheter"
    -  Ralph Waldo Emerson