Är det så fel?

Har i flera dagar haft en tanke som surrat i mitt huvud. Hur jag än försökt förtränga den så har den pockat på uppmärksamhet om och om igen. Därför väljer jag nu att dela den tanken med er.

Vid två olika tillfällen, i två helt olika situationer har jag hört samma sak. "Om man visar att man bryr sej, så gör det situationen bara värre". 

Är det faktiskt den levnadsvisdom vi vill ge över till den generation som skall ta över den här världen? Är jag en sämre människa för att jag tycker att detta är så fruktansvärt fel? Skapar jag en massa missfoster igenom att bry mej?


Har väl insett att livet vore bra mycket enklare att leva om man slutar bry sej. Enklast tar man sej säkert genom jordelivet genom att sätta upp skygglappar så man bara inte behöver se eller bry sej om någon annan än sej själv. Samtidigt har jag dock insett hur inskränkt en människa blir som lever på detta sätt.

Genom att leva sitt liv medelst "skygglappemetoden" missar man nog de största rikedomarna.

Testa dej själv nästa gång  du går och lägger dej på kvällen med ett leende på läpparna. Ler jag för att jag gjort något bra för mej själv, eller för att jag gjort en annan människa glad i dag. Kan berätta för er som svarar ja på det första alternativet att det senare är det som får leendet att sträcka sej ända ner i hjärtat.

 Är det inte lite att missa poängen att tro att livet är en äventyrstävling där det gäller att komma till målet som den främste och  med de minsta skavanker av alla?