Har plötsligt insett att vi alla inte är skapade på samma sätt. De finns de som försöker göra sitt bästa för att alla ska vara nöjda. De gör det gång efter gång utan respons, de gör det av välmening, av kärlek, men i något skede orkar de inte längre och struntar i det för att det bara inte ger något. Och så finns det de som bara ska ha och ha och aldrig blir nöjda och i slutändan häver sitt missnöje över att de inte längre är den stora gåvomottagaren.
Finns säkert en psykologisk förklaring till dessa individer, men jag kallar dem givare och tagare. Vet inte vilken sort som är värre. De som underminerar sej själv och gång efter annan försöker allt för att den andra parten skall vara nöjd. Eller de som bara förväntar sej en prestation utan att själv behöva lyfta ett finger.
Båda handlar väl egentligen om en fullständig missriktad självaktning?
Varför ska det vara så svårt att förstå att livet handlar inte om bara DU eller JAG. Det handlar om VI. Det är VI som får oss alla att må bra, det är VI som delar denna vandring på jorden.
Och det vi gör, det gör vi tillsammans. Inte DU och inte JAG, utan VI
Ge och dej skall vara givet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar