Man kan om man vill

I dag gjorde jag slag i saken och införskaffade ett nytt fönsterbräde till vardagsrummet. Tänkte vänta tills gubben kom hem, men orkade inte hålla mej utan skruvade upp det själv. Kanske anordningen inte uppfyller alla byggnadstekniska krav om mm-kastningar men är ändå nöjd med mitt arbete. Samtidigt som jag ändå hade ner gardinerna passade jag på att sätta upp Tro-Hopp och Kärlek. Så nu är jag ganska nöjd över mitt blomster- och julfönster.

Nu har jag ägnat en stund åt att fixa alla pappren hörande till mitt förtroendeuppdrag. Några underskrifter fattas, men sedan kan jag ta julledigt från det uppdraget.

Det enda som stör en annars trevlig dag är den unga kille som verkligen försökte cykla under bilen när jag var på väg in till stan. Körde om en dam på cykel, med ett ordentligt säkerhetsavstånd, och var på väg tillbaka in i min körfil när det plötsligt dyker upp en cyklande kille från en sidogata. Vet inte om han tänkte korsa gatan eller han lekte, men plötsligt hade jag honom framför mej. Lyckades undvika en kollision och såg i bakspegeln hur han strax bakom bilen svängde över gatan.

Undrar verkligen över hur folk tänker, eller är det just det de inte gör. Jag vet att en bil stannar man inte på sekunden, därför utmanar jag inte heller ödet med att kasta mej ut i körbanan mitt framför en bil. Det är dylika saker som man som förälder måste lära sina barn, om och om igen som den värsta tjatmoster. Bättre 5 gånger för mycket än 1 gång för lite.