Har nervsläpp på ineffektiv verkstadspersonal för tillfället. Firmabilen har en krånglande växellåda och bilen har varit på verkstad otaliga gånger för den sakens skull under årets lopp. Varje gång har den kommit tillbaka med exakt samma fel. Irritationen har växt för varje verkstadsrunda. I dag kom droppen som fick bägaren att rinna över. Att först sitta och påstå att ingen sagt något om lådan och sedan efter att av någon anledning provkört bilen konstatera: Men det är något fel på växellådan.... AMATÖR!!! Om man dagligen sitter över 3 h bakom ratten och kör långt över 100 km, så kanske man vet att något är fel. Speciellt som det krävs en "specialare" för att överhuvudtaget få i backen.
När man sedan skall behöva höja rösten till en andra verkstad på samma dag så är det väl inte konstigt att nerverna dallrar till.
Dottern fick en sprillans ny moppe av, vad vi trodde, god kvalitet i början av april. Efter 4 månader pajade hela avgassystemet och den fick en toppfart på 10 km/h. Moppen fördes in för service och sedan dess har vi inte sett till den. Och på verkstaden verkar de bli tagna på säng varje gång jag ringer för att kolla om något hänt. Har nu i 2 veckors tid blivit lovad att den nya delen kommer 18.8. Har förstås inte kommit på att fråga vilket år.
Nu förstår jag precis hur Nalle Puh kände sej den gången när han sa:
Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Så tomt, så tråkigt
2 dagar har gått sedan sonen "flyttade" till Vasa för att studera. Så nära men ändå så långt borta. Visst kändes det konstigt när han ryckte in i armén också, men man visste att han kommer hem igen. Nu vet man inte säkert.
Tur är att han ändå i detta skede befinner sej på överkomligt avstånd.
När dottern dessutom ofta är hos pojkvännen känns huset väldigt stort.
Kanske man borde satsa på en helt ny fritidssysselsättning... Spetsknyppling, kanske :)
Väntar redan till helgen när huset förhoppningsvis fylls av ungdomar igen.
Familjen är hjärtats fosterland.
- Giuseppe Mazzini
Tur är att han ändå i detta skede befinner sej på överkomligt avstånd.
När dottern dessutom ofta är hos pojkvännen känns huset väldigt stort.
Kanske man borde satsa på en helt ny fritidssysselsättning... Spetsknyppling, kanske :)
Väntar redan till helgen när huset förhoppningsvis fylls av ungdomar igen.
Familjen är hjärtats fosterland.
- Giuseppe Mazzini
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)