Väldigt mycket hund

Så har vi levt med Nova i huset i 4 månader. Vi tänkte först att eftersom vi levde med Heidi i nästan 11 år, så blir det "piece of cake". Och hur otroligt fel hade vi inte där då?

Egentligen, när jag tänker på det, har jag nu en hund som är precis som sin matte. Sa vi åt Heidi att hon skulle lägga sej ner och sova så gjorde hon det. I samma situation stirrar Nova som om hon vill ha svar på frågan: "Varför det, jag är INTE trött?"

Vi börjar väl smått lära känna vår nya familjemedlem. Men kan berätta att det finns väldigt, och då menar jag VÄLDIGT mycket åsikter om schäfrar i omgivningen.  Största problemet är väl storleken. Att ha en schäfer och dessutom en som är väldigt stor för sin ålder gör att många har svårt att inse att Nova faktiskt bara är 5,5 månader. Hon har väldigt mycket valp i sej än, trots sin storlek och trots sin styrka.

 Man glömmer nog lätt bort hur mycket arbete det ligger bakom att ta en valp. Och hur man i något skede nästan ger upp och konstaterar att man fått en hund med både ADHD och  DAMP och alla de andra bokstavskombinationer som finns. 

Med Nova blir en hundlänk sällan tråkig. Där är det aldrig frågan om att ta sej från punkt A till punkt B och helst så fort som möjligt. Där är det viktigaste allt det där som sker mellan punkterna, oberoende om punkterna så finns ett stenkast från varandra. Enkelt kan man se det som så att med Nova så är det kvalitet och inte kvantitet som gäller. Nej, enklast förklarat så är det nog så att man måste  ha kvalitet i kvantitet.

Tanken var god

Hade stora planer att låta er följa med på resan med Nova. De planerna smidde jag nog innan vi hade hunden i huset, för med facit i hand så vet jag att det finns väldigt lite dygn kvar efter jobb, familj och schäfer.

Efter drygt 3 månader har jag lärt mej vissa saker.

1. Det finns väldigt många hundexperter.
2. Det finns väldigt många som tycker att den rätta hunduppfostran är att låta hunden bestämma.
3. Det finns väldigt många som är livrädda för schäfrar.
4. Det finns väldigt många som inte förstår varför inte allt ovannämnda fungerar i praktiken.

Egentligen kan man konstatera att det finns väldigt många som tar hund för att uppnå en viss social standard. Och i kampen för att uppfylla den stora drömmen om det perfekta livet försöker man få sin hund att bete sej på ett sätt som kanske inte alltid är i paritet med ett normalt hundbeteende, men som uppfyller en norm som vi människor skapat.

Varför är det så fruktansvärt fel numera att ta en hund bara för att man vill ha en fyrfotad vän?