The fight is over, I'm home!
Som jag har kämpat, som jag har svettats. Trodde allt var förgånget och förlorat. Såg framför mej hur alla mina ord och mina bilder irrade omkring i den berömda cybervärlden, utan mål och utan mening.
Tänk hur fruktansvärt allt kan bli bara för att man sätter en punkt just där som en punkt inte skall finnas och ett krux just där på det stället som gör att man bara inte måste minnas. Och allt just i den stunden som man har så mycket att berätta.
Men nu är jag tillbaka i min lilla värld. Nu har jag hittat hem. Måste bara smälta den glädje jag känner och sedan inbjuder jag er att följa med mej på en resa som jag inledde för nästan 5 månader sedan. Den resa som inleddes som den längsta resan jag någonsin gjort. Den resa där jag lämnade en del av mej själv på halva vägen. Den resan som vår älskade Heidi aldrig kom hem ifrån.
Trots all sorg och smärta tog det inte länge innan vi insåg att vårt hem inte är helt om inte det involverar en fyrfotad vän. Exakt 1 månad efter att Heidi for till hundhimmeln föddes en liten Nova just för oss. Vi blev med schäfer.
Vill ni så får ni jättegärna följa med på vår resa med Nova.
